Kategoriarkiv: Pomeranian

Sommartider hej hej

Tänkte passa på att påminna er om att det är dags att ställa om klockan nu inatt. Äntligen dags för sommartider.

Vår och sommar är mina favoritårstider, det är så skönt när man får känna på lite värme och sol.

Letade efter lite vår/sommarbilder att lägga ut här och fastnade för en bild på min lille Massimo i det gröna sommargräset.

Som jag saknade honom när jag såg denna bild. Gör faktiskt till och med lite ont i hjärtat. 🙁

Just nu är Massimo hos ett par som passar honom och de kanske kommer ta över honom. Detta är ju givetvis inte något som jag helst hade velat, men vill ju hans bästa och jag är rädd för att han inte kommer ha det bra med mig nu när jag är singel och har långa dagar med praktik och eventuellt jobb framöver och ingen som kommer kunna hjälpa mig att dela på ansvaret.

Det har varit en av de tuffaste bitarna med uppbrottet, att lämna bort min Massimo.

Massimo får ny hundmamma

Ikväll fick Massimo en ny hundmamma – åtminstone för nu. Denna hundmamma och hennes sambo ska testa att ha honom över helgen och om det går bra kommer de ha honom över min praktikperiod.

Sista bilden på mig och lilla killen innan vi mötte upp D som hjälpte mig med bil till Huddinge där paret bodde.

Det kändes bra när jag fick träffa paret och fick komma upp och se hur de bodde, hoppas han kommer trivas.

Efter turen till Huddinge tog vi oss till Stuvsta för att äta Acapulco-pizza, en av mina favoriter! Måste säga att Stuvsta verkligen levererade då den var supergod!

Vi avrundade med en kaffe take away i bilen och sen gled jag hem mot Östermalm.

Hoppas ni har en fin torsdagskväll!

Bus med pomeranian

Som ni säkert noterat har jag dragit ner på bloggandet för nu, har en ganska tuff tenta coming up soon så mitt fokus ligger där.

Ikväll ska jag äta middag med Eloise på en kvartersrestaurang här i närheten, ska bli mysigt.

I övrigt är det en lugn och stillsam dag framför datorn/böckerna.

Imorse när jag var ute med Massimo smällde någon smällare… Så tröttsamt det där med smällare, tycker de borde förbjudas! Pga detta kunde Massimo tex inte rastas mer utan vi fick gå hem eftersom han var livrädd. Stackars min lille kille! 🙁

På vår promenad (innan smällarna) mötte vi en pomeranian som hette Dino. Vi brukar stöta på dem ibland när vi är ute och de brukar ha väldigt kul ihop, de ser typ ut som tvillingar i liknande päls, färg och storlek.

Visste ni att det finns olika sorter av pomeranian? En amerikansk och en engelsk. Den engelska är lite spetsigare i nospartiet och väger oftast mindre, medan den amerikanske har en trubbigare nos och är oftast lite kralligare.

Den översta på bilden skulle jag nog mer definiera som engelsk, medan den under är mer amerikansk.

Min Massimo tycker jag är lite mer lik den nedre varianten. 🙂

Pomeranian klippt

Sötchock på denna bild, jag gillar när han är klippt! <3 Nu har vi dock sparat lite vinterpäls så han slipper frysa.

Kan andas ut…

En sak som legat och gnagt, det är det här med vad jag ska göra med Massimo när jag har praktik i 13 veckor nu i vår. Eftersom det är praktik som sjuksköterska så kan tiderna variera och får man morgonpass så börjar man kl 7, då hinner man verkligen inte iväg till något hunddagis!

Nu har jag pratat med en kvinna som brukade gå ut men min tjejkompis hundar och hon ska ta ut Massimo på en promenad på en timme varje dag när jag har praktik. Jag tycker det känns jättebra och jag känner verkligen att jag kan andas ut och slippa ha dåligt samvete, då får han en längre lunchpromenad än vad jag själv brukar ta till och med! 🙂

Pomeranian

Min lille gose, de betyder ju himla mycket för en, de fyrbente vännerna, och så vill man ju deras bästa. <3

Långpromenad på Lidingö

Idag blev det långpromenad för mig och hundarna. Vi gick runt ett område som heter Sticklinge som ligger här på ön.

Här har ni de små killarna. Våra bästa killar!

Massimo hittade några svanar på vägen som han tyckte verkade intressanta, de verkade dock ej lika intresserade av honom…

I övrigt har det varit en lugn och skön juldag.

Skälliga pomeranians

Ser ett program med Mannen som talar med hundar. Handlar om ett par som har två skälliga pomeranians.

Mannen som talar med hundar program

Ser alltid så enkelt ut när Cesar talar med hundarna, går så smidigt.

Min pomeranian Massimo är inte extremt skällig men när han skäller, då skäller han ordentligt.

Massimo skäller dock endast på Per. Han skäller när Per ska gå upp på morgonen och när Per ska gå och lägga sig. Han skäller även ibland om han märker att Per är vaken mitt i natten och kikar i mobilen.

Skällandet när Per går upp har vi dock nästan motverkat genom att Per går raka vägen ut ur sovrummet. Om han tar strumpor eller något i byrån är det kört, då blir han tokutskälld av Massimo.

Önskar man kunde träna bort detta beteende, vet dock ej hur det skulle vara möjligt… Massimo gillar inte direkt godsaker och därför kan man inte öva på det här med betingning (positiv förstärkning). Har testat allt möjligt och nu har jag praktiskt tager gett upp tyvärr. Ibland kan det kännas lite surt eftersom man kan sova lite illa på grund av skällandet. Tänk om han kunde skälla under dagtid istället! 😀

Orange Pomeranian

Vet inte om detta är vanligare bland små hundar. Vi hade två kungspudlar när jag var yngre. De var rena drömmen. Man behövde inte träna dem med något alls, de var drömhundar från start.

Jag skulle dock inte vilja byta såklart. Jag älskar min Massimo. 🙂

En tillbakablick… Pomeranian love, 4-ever!

Jag har tyckt om rasen pomeranian väldigt länge. Första gången jag kom i kontakt med en var nog 8-9 år sedan. Jag minns att det var på Kicks inne på Fältöversten och tänkte bara: – En sådan hund ska jag ha!

Det var ju inte helt lätt att övertala mina föräldrar (jag bodde hemma på den tiden och vi hade redan två hundar).

Men efter en tid sa de ja och jag började kika runt. Fick upp en throwback-händelse på Facebook idag och denna bild nedan är 6 år gammal. Det var när jag fick hålla i en pomeranian för första gången hos en kennel i Västerås.

Vit Pomeranian

Det var verkligen love at first sight.

Nästa gång jag fick hålla i en pomeranian, det var när jag fick min egen, lille Theos…

Creme Pomeranian

Må han vila i frid, han gick bort i ett hjärtfel som liten, blir ledsen än idag av att prata om det. 🙁

Orange Pomeranian

Sist men inte minst kommer min going Massimo. Jag älskar verkligen rasen pomeranian som ni säkert förstår.

Om ingen stoppade mig (läs fästmannen) så hade jag nog åtminstone haft två till. 🙂

Massimo, min Massimo

Efter mitt läkarbesök idag var det dags för Massimo att bege sig ut på promenad. 

Hittade honom i vår säng, och han drog dessa olika poser nedan när jag kom in i sovrummet…

Svensk Pomeranian

Gullig Pomeranian

Pomeranian tänder

Tänk om han kunde gapa så stort och bra när jag borstar hans tänder… Drömmen!

Undrar om hans konstiga uppsyn berodde på att han inte var så sugen på att gå ut…? Vet inte vad man ska tolka det som men han såg väldigt knasig ut! 😀 

Ett stycke blöt pomeranian…

Detta väder är inte att leka med, svinkallt och knappt vinterjackan räcker till att få en varm…

Pomeranian
Detta är min blöta pomeranian Massimo efter vår eftermiddagspromenad. Vi har precis kommit hem, jag hoppade in i duschen och nu har jag krupit ner i sängen med datorn och en bok i klinisk kemi, inte mycket spännande här inte… I skolan var kemi det ämnet som jag tyckte var jobbigast kan jag dras till minnes. 

Nåväl, förhoppningsvis är jag klar med skolan inom 2 år och då ser planen ut så att jag vill köpa en bostad i Cannes och jobba med injektionsbehandlingar och annat smått och gott i några år. Kommer åtminstone inte sakna Sverige för vädret. 😉