Kategoriarkiv: Tankar och funderingar

Nyårslöfte – Att lyssna på kroppens signaler

Så var man magsjuk, igen… Var ju magsjuk för typ 1,5-2 veckor sedan?

Denna magsjuka har dock tett sig värre och detta är första gången jag faktiskt mått så dåligt att jag fått be Per gå ut med Massimo på morgonrundan.

Sippar en försiktig klunk på ett glas Coca cola, det är det första jag dricker sedan igår. Jag vågade ej dricka något under natten eftersom jag ändå bara kräktes och kräktes.

Nyårslöftet får bli att lyssna på kroppens signaler. Mådde redan dåligt och kände mig febrig och ”konstig” igår. Hade svårt att fokusera på plugget och gymmet gick jättedåligt och min kondition låg i botten, sprang till trots 4 km men när jag var klar började jag må ännu sämre… Tänkte det kanske berodde på att jag inte hållit igång med träningen, men nej… Det var magsjukan som spökade.

Regeln är ju minst 48 h symtomfri innan man rör sig bland folk, mår fruktansvärt dåligt så antar det ej blir från idag… Får hålla tummarna att jag kan följa med Per till Västkusten som tänkt, annars får det väl bli ett nyårsfirande helt solo i år.

Två blöta hundar

Idag är jag och mamma ute på en långpromenad med hundarna. Avslutar med en tur till affären för att ganska det sista inför uppesittarkvällen.

Här har ni våra två blöta hundar. Blir nog ett julbad för dem när vi kommer hem. 🙂

I övrigt väntar en lugn dag. Jag och mamma ska baka och till kvällen vankas det uppesittarkväll med hela familjen med Bingolotto. Det är faktiskt enda gången det någonsin spelas på någon lotto i min familj. Vi är nämligen väldigt anti spel. Jag tycker att man skapar sig sin egen lycka, och det anser jag inte är via någon chansning i spel.

Borta bra men hemma bäst

Hemma för mig, det är att vara på Lidingö. Här trivs jag så himla bra och det är här jag är uppvuxen, i ett område som heter Islinge.

Just nu befinner jag mig hos mina föräldrar här på ön. Är här med Massimo och sen kommer Per imorgon, då blir det uppesittarkväll och så är planen att vi övernattar här till och med juldagen. Så mysigt!

Inom något/några år vill jag flytta från Östermalm och bosätta mig i ett hus här på ön. Friska luften, lugnet… Det är så jag vill leva.

Denna bild är tagen för nästan prick ett år sedan, blickar ut över ett soligt Lidingö.

I dessa bilder har jag brassat på med kontrasterna, alla bilderna är tagna under mina promenader här på ön.

Lussebulle + korv = Lussekorv

Ja, kan man tro det är sant att man kan kombinera en lussebulle med en korv och det blir lussekorv?

Ja, det är faktiskt sant.

Häromdagen såg jag en kompis som uppdaterade om korven, recensionen var att den förvånansvärt var god.

Jag är själv inget stort fan av korv så jag ställer mig tveksam till om det hade legat i mitt intresse att testa lussekorven.

Känns skumt att äta vad som definieras som en efterrätt i kombination med en maträtt… Usch alltså.

Undrar vad som kommer här näst. Semmel-burgare kanske?! 😉

Jag håller mig nog till andra maträtter än det där i alla fall. Har ätit många knasiga saker man Pressbyråns lussekorv gick nog 5 steg för långt.

Känns lite som det är sådana tider nu; att man måste bräcka med något helt crazy? ibland känns det som originalet ändå är ett original av en anledning. Därför det är bäst så.

Lussekorv

När man börjar bli förkyld…

Börjar känna mig förkyld, kände av det lite smått i helgen men nu har det fortsatt så är väl konstaterat en aning förkyld.

Får bli en fortsatt lugn dag hemma. Har även en liten tenta i mikrobiologi imorgon som ingår i denna kurs men som snällt nog tentas av för sig – och som man kan skriva hemifrån via datorn. Jag tackar för det så slapp man ta det igår på salstentan, väldigt skönt!

Har pluggat en kurs i ämnet för cirka 1 år sedan så den kommer nog gå som smort hoppas jag. 🙂

I övrigt längtar jag utomlands… Som vanligt. Känns verkligen deppigt att jag inte kommer någonstans i vinter. Men får ta igen det och åka till min familjs bostad i Nice till våren. Längtar så mycket efter att få se lite sol och känna lite värme!

I år har har jag besökt fyra länder. Mexiko som varade in på januari, därefter Bulgarien och sen blev det Frankrike och Italien i ett.

Nästa resa hoppas jag kan gå till USA. Har aldrig varit där så det står verkligen på min bucket list. Om inte USA vill jag åka till Maldiverna eller Seychellerna.

Skälliga pomeranians

Ser ett program med Mannen som talar med hundar. Handlar om ett par som har två skälliga pomeranians.

Mannen som talar med hundar program

Ser alltid så enkelt ut när Cesar talar med hundarna, går så smidigt.

Min pomeranian Massimo är inte extremt skällig men när han skäller, då skäller han ordentligt.

Massimo skäller dock endast på Per. Han skäller när Per ska gå upp på morgonen och när Per ska gå och lägga sig. Han skäller även ibland om han märker att Per är vaken mitt i natten och kikar i mobilen.

Skällandet när Per går upp har vi dock nästan motverkat genom att Per går raka vägen ut ur sovrummet. Om han tar strumpor eller något i byrån är det kört, då blir han tokutskälld av Massimo.

Önskar man kunde träna bort detta beteende, vet dock ej hur det skulle vara möjligt… Massimo gillar inte direkt godsaker och därför kan man inte öva på det här med betingning (positiv förstärkning). Har testat allt möjligt och nu har jag praktiskt tager gett upp tyvärr. Ibland kan det kännas lite surt eftersom man kan sova lite illa på grund av skällandet. Tänk om han kunde skälla under dagtid istället! 😀

Orange Pomeranian

Vet inte om detta är vanligare bland små hundar. Vi hade två kungspudlar när jag var yngre. De var rena drömmen. Man behövde inte träna dem med något alls, de var drömhundar från start.

Jag skulle dock inte vilja byta såklart. Jag älskar min Massimo. 🙂

Ska jag bli en dokusåpadeltagare?

Fick nyss detta mail skickat till mig om ett program som heter Ex on the beach 2018…

Ex on the beach 2018

Herregud säger jag bara… Skulle aldrig vilja vara med i något sådant program. Har tidigare blivit tillfrågad om att vara med i liknande program, brukar dock alltid tacka nej.

Jag tycker det är upp till var och en att ta beslut om vad man vill göra med sitt liv, men jag personligen skulle aldrig vilja blottlägga mig själv på det sättet som de gör i dokusåpor, man får ändå beakta att materialet kommer finnas för alltid att beskåda. Inte så himla kul kanske!

Jag tror nog det är lätt att tänka när man är yngre att man är sig själv, och aldrig kommer bli någon annan…

Men tro mig, man förändras. Ens utveckling är inte statisk.

Jag är absolut inte idag den jag var när jag var 18 år, även om jag där och då trodde att jag var vuxen och aldrig mer skulle kunna mogna mer.

Så, för att återgå till frågan.

Det blir ingen dokusåpadeltagare av den här tjejen i alla fall. 😉