Kategoriarkiv: Vem är jag?

Muskelkramp och blommor

God morgon! Hoppas ni sovit gott. Jag vaknade av en härlig muskelkramp i vaden men det var ändå i tid nästan med när klockan skulle ringa, börjar få rutin på detta! 😉

I övrigt vaknade jag till ett spännande sms att jag väntar blommor. <3

Jag älskar ju blommor och igår var det alla <3 dag så det var väl passande att få sig en bukett nu i dessa tider.

Hade förresten en väldigt trevlig alla <3 dag middag på Grand Hotel igår, tänkte berätta mer och visa lite bilder senare i eftermiddag

Nu är det strax dags att riva av ett pass till på praktiken, så laddad! 😀

Så himla glad idag!

Nu är praktikdagen slut och är så himla lycklig. Guess why?

– Fick ta mitt första venprov på en patient och klarade det på första försöket!

Känner mig nästan gladare än när man klarat en jobbig tenta. Åh, ni anar ej! 😀

I övrigt fick jag godkänt på min ILP som jag skrev i helgen. (ILP = individuella lärandeplan). Kändes skönt att ha detta moment klart så man kan fokusera på praktiken nu.

Just nu sitter jag i alla fall på ett fik och väntar tills våra förhandsvisningar är klara så man kan glida hemåt, ta en dusch och ladda inför alla hjärtans dag middag med en väldigt trevlig person.

Bjuder på en somrig bild från Italien för 2 somrar sedan. Visst längtar man allt bra mycket till lite sommar och sol?

Jag har än så länge ej hittat några bra biljetter till Nice så får avvakta lite med resorna. Kanske dock ska hälsa på en kompis i Barcelona om jag kan hitta bättre biljetter dit och det matchar med praktiken. Håll era tummar och tår, den här tjejen behöver nämligen lite sol för att överleva! 😉

Hårfix och girl talk

Kvällen spenderades hos Jennie med hårfix och girl talk.

Med hårfix menar jag givetvis den största insättningen med extensions som ni kan tänka er! Haha. 😀 Men nu är man äntligen fin i håret igen, lite längre svall än innan! Ska försöka ta några bilder imorgon efter jag fixat mig så ni får se.

Jag och Jennie brukar i övrigt inte räkna hur många slingor vi lägger i, men det är nog runt 300 +. Tänk att många endast har 100 slingor i sitt hår… Skulle aldrig vara tillräckligt för moi, Mrs extra allt.

Hittade förresten denna gamla bild på oss, för 5 år sedan när jag var mörkhårig.

… Och dessa bilder som är cirka 6-8 år gamla. Tänk vad tiden går!

Nu är det dags att krypa till sängs snart och ladda upp inför morgondagens praktik. Klockan kommer ringa strax efter kl 05.00 vilket ju kan kännas orimligt tidigt, får hoppas man vänjer sig snart och får lite rutin!

Så slut…

Så slut och less just nu, detta har verkligen blivit övermäktigt för mig och vet varken ut eller in. Har varit sjuk i drygt en månad och har fått två kraftiga allergiska reaktioner senaste veckan och varit på akuten. Min kropp strejkar verkligen just nu och jag försöker bara pusha på, men det går inte mer.

En sak jag börjat fundera på…

Att omplacera Massimo, detta går ej ihop praktiskt med studier, jobb och bostadssituation framöver. Det känns jättejobbigt men jag vill bara hans bästa och att han inte ska behöva åka runt till massa olika hem pga att jag är egoistisk och vill behålla honom för att jag älskar honom så fruktansvärt mycket! Ska försöka kämpa nu dock och se över möjligheter in i det sista, men annars måste jag tyvärr släppa det bästa jag har, min älskade Massi. 🙁

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig, på alla sätt och vis.

Men genom allt ont, så kommer det förhoppningsvis något gott också.

Jag längtar tills denna resa är över och jag kan få lugn och ro i mitt liv. Ska bli jätteskönt att flytta isär och få mitt eget liv tillbaka, men så länge, när man är mitt i denna soppa, då är det redigt tungt måste jag ändå säga.

Akuten – Danderyds sjukhus

Jahopp, så blev man inlagd på akuten, ligger här i ett bås på en säng och är uppkopplad till lite utrustning samt har fått medicin intravenöst.

De har mig så länge under observation, varit här några timmar nu, så för vi hoppas man kommer hem senare inatt kanske… <3

Allergisk reaktion, igen…

Ja, då blev det sjukan idag igen, min otur tycks verkligen aldrig släppa.

Såhär såg mitt öga ut när jag vaknade…

För att sen blossa upp och se ut såhär två timmar senare…

Har även fått utslag på hela kroppen… Så ja, ingenting känns bra just nu kan man säga!

Kom i alla fall hem nyligen med mina kortisontabletter i alla fall. Skulle ta 12 stycken och invänta provsvaren så länge, de vet nämligen ej om det ens är en allergisk reaktion eller inte…

Jag har dels tenta på torsdag och vidare en jätteviktig privat sak på fredag. Är såååå stressad just nu så jag vet ej var jag ska ta vägen!

De som skulle passa Massimo ändrade sig också, så nu står jag ännu en gång handfallen och praktiken börjar på måndag. 🙁

Tacksam och lycklig

Trots alla mina motgångar med sjukdomar, separation och dödsfall så måste jag ändå vara lite glad över att jag klarade min senaste tenta i patofysiologi. Fick nämligen svar idag! Blev inget extremt bra resultat (fick ett D, fick alltså 75 procent rätt på tentan). Men ändå, är så fruktansvärt stolt över mig själv!

Att jag faktiskt klarade allt, även när jag jobbat i extrem motvind.

Nu kommer jag sitta här och småle för mig själv en stund över min prestation trots all skit som händer!

Har även kikat runt lite på Hemnet och pratat med en mäklare i Täby. Hittade ett minihus som är en bostadsrätt som skulle vara perfekt för mig och Massimo nu under studietiden. Mäklaren skulle sälja 3 likadana hus så hoppas hinna få tag i ett lagom tills praktikperioden är slut då jag kan satsa lite på att börja jobba.

Bild från förr förra sommaren på mitt förra jobb som var på en skola på Lidingö. Jobbade med barn med diabetes och jobbade även på fritids där, en väldigt rolig period och med de bästa kollegorna man kan tänka sig!

Hur maximalt med otur kan man ha?

Jag har ju verkligen mått risigt senaste veckorna men blundat för det då jag varit rastlös i själen.

Idag kände jag bara, jag står inte ut! Har börjat få konstiga symtom så som ont i nacken (fast det är lymfkörtlarna som gör ont tydligen). Känner mig även lite dimmig i synen och konstig i huvudet i allmänhet + det här jobbiga halsontet.

Idag var jag förbi min husläkare på Lidingö.

De topsade näsa och svalg samt körde en CRP (snabbsänka).

När jag kom åter tillbaka för att få svar visade det sig att jag nästan hade 100 i CRP vilket är jättehögt (det ska ligga mellan 0-3).

Nu fick jag i alla fall utskrivet massa medicin så får kurera mig hemma och äta lite glass antar jag.

På grund av detta missar jag återigen att träffa min fina vän Johanna på fredag kväll. Men vi ska förhoppningsvis få till en träff på lördag under dagen istället.

Har sååå mycket att stå i, har inte tid att vara sjuk, har inte lust heller. Avslutande ord från läkaren var ”Nu måste du ta det lugnt och vila”. Och jag VILL INTE! Suck… Jag vet inte vad det är med denna månad, eller detta år, men jag utnämner detta nog som en av de värsta månaderna i mitt liv utifrån extremt många aspekter!

Skilda vägar

Ibland blir inte livet som man tänkt sig, på gott och ont. En gång i tiden tänkte jag att han var den rätte för mig, att vi skulle leva tillsammans för alltid.

Jag såg oss gifta, skaffa familj och bli gamla…

Nu blir det inte så, för vi ska gå skilda vägar.

Den senaste tiden kanske min blogg varit lite kryptisk men jag visste ju nästan själv inte hur det skulle bli, och ville heller ej göra det offentligt i det fall det ej skulle aktualiseras.

Men nu är det i alla fall helt slut och jag ska boka tid att vår mäklare kan komma hit för värdering och försäljning av vår gemensamma lägenhet.

Saker jag kommer sakna i lägenheten:

Brasan på vintern med en kopp varm glögg.

Sovrummet! Antar jag kommer få ge upp denna vackra specialbeställda sänggavel eftersom jag nog ej kommer ha en så stor säng i framtida bostaden.

Den mysiga och fina soffan samt Zebra-mattan. Samma sak där – jag ska köpa en mindre lägenhet och kommer ej rymma detta…

Kommer även sakna läget som vi hade! Så himla mysigt att bara kunna glida ner till Strandbryggan på sommaren!

En annan sak som är lite jobbig nu när vi går isär är att jag måste lämna bort min älskade Massimo under praktikperioden. Detta eftersom vi kommer ha praktik oregelbundna tider och då fungerar det inte att ha en som kommer och rastar under dagtid eftersom jag inte vet om det blir kväll/natt/helg som jag också måste jobba.

Massimo kommer jag sakna massor och kommer gosa med honom extra mycket nu innan han måste åka. Jag har pratat med kenneln på Gotland där han kommer från och hon uppfödaren kommer ta hand om honom under hela våren, är tacksam och glad att han hamnar i goda händer.

Kommer även givetvis sakna mina djurgårdsrundor med Massimo…

I eftermiddag…

I eftermiddag kommer jag presentera en stor (tråkig) händelse som kommer föranleda en väldigt stor förändring i mitt liv.

Känner att det blir så konstigt att inte skriva det – jag menar, de flesta av er som läser min blogg här är ju också mina vänner, och ni måste ändå få veta så ni slipper bli oroliga vad det är som händer. Jag har många vänner som skrivit och undrat, för de misstänkt detta – och ja, nu är det som det är med allt och kommer presentera det i stora drag lite senare.

– The show must go on… Så brukar alltid min pappa säga, och det är helt rätt och riktigt. Det finns ingen tid att stanna upp och hänga läpp när det händer något tråkigt, det är bara att resa sig upp och ta sig vidare för… The show must go on!

Nu väntar i alla fall KFU på Danderyds sjukhus. Vi ska hålla på med sug, syrgas och pvk (perifer venkateter).

Hoppas ni har en fin dag! 🙂