Dagen har ägnats åt plugg. Patofysiologi... Handlar om sjukdomar, inget jag tycker är superkul. Jag gillar mer omhändertagandet på ett annat sätt. Jag fick i alla fall ge upp det här med att gömma mig i sovrummet medan målaren var här... Fick istället försöka slå mig till ro vid köksbänken med dator och böcker.
Dagen har väl runnit på bra, men måste sitta lite till och sen blir det gymmet en sväng. Ska bli skönt att springa av sig lite efter denna sega stillasittande dag.
Måste verkligen ta tag i det här med löpträningen, man tappar det så fort när man inte är igång. Nu är mitt mål att ens orka milen igen. Just nu kör jag bara 4-5 km åt gången för det är det jag orkar och man måste ju faktiskt lyssna på kroppen.
En gång sprang jag tills jag spydde på gymmet, var jättepinsamt för det var många som tränade i samma rum... Först spydde jag rakt i min handduk (vi har minihanddukar på gymmet som man kan ha med sig när man tränar). Efter jag hade spytt i handduken trodde jag att det var över. Men icke sa Nicke och jag la världens spya rakt över golvet. Så efter det försöker jag stanna innan jag börjar känna mig spyfärdig. :-)
Det är dock lite jobbigt det där med att sluta när det känns jobbigt och det är något jag jobbar på... Har jag målat upp en bild att jag ska springa 7 km på säg 10 km/h så måste jag liksom göra det. Även om jag håller på att dö vid 6,8 km så skulle det vara en stor besvikelse att sluta mitt i eller sänka hastigheten, då är allt bortkastat brukar jag känna, kan liksom inte känna mig nöjd då med att jag faktiskt orkade 6,8 km åtminstone. Är det någon annan mer än jag som har lite tvångstankar gällande detta?!
En gång hade jag satt upp ett mål med milen på en särskild tid. Jag sprang och jag sprang men kände plötsligt att jag kommer inte hinna i mål i tid med den hastigheten jag hade. Därför ökade jag typ till maximalt på bandet. Vet ni vad som hände? Jag hann inte, jag hann 9,999 km. Det var såååå surt, kommer aldrig glömma!
På bild ser ni en smärt och smidig Marie påväg ut för att ta sig an löpspåret. Saknar den tiden när jag var så hurtig och duktig... Haha <3
